LTlogomini Nr 8 – Vol 100
20 februari 2003, sid 633-634
 
Läs hela artikeln i pdf-format
Ladda hem Acrobat Reader
 

Privatläkarna om Protos:
Det är faktiskt allmänläkarnas framtid som Läkarförbundet slåss för!

Nu har äntligen våra fackliga företrädare i yrkesföreningar och intresseförening satt sig ner för att skapa ett underlag för en framtida primärvårdsmodell. Att modellen är »läkarcentrerad« kan lätt uppfattas som kritik. Men det är faktiskt allmänläkarnas framtid som Läkarförbundet slåss för! påpekar Charlotte Barouma och Ulf Lindén som representerat Privatläkarföreningen i Protosgruppen.

Charlotte Barouma
husläkare, Wästerläkarna, Göteborg; kassör i Svenska Privatläkarföreningen (SPLF); SPLFs representant i Protos
charlottebarouma@hotmail.com

Ulf Lindén

ortoped, Sophiahemmet, Stockholm; ordförande i SPLF; SPLFs representant i Protos
ulf.linden@ortopen.com


Debatten om Protos startades i Läkartidningen 3/2003 av Bengt Järhult. Det var bra att debatten kom igång och vi håller med om att tidsschemat för re-missarbetet kan förefalla pressat. I övrigt håller vi inte med Järhult om en stavelse. Att han dessutom förefaller vara privatläkarfientlig gör inte saken bättre.

Behovet av privatisering

I LT 6/2003 skriver nio allmänläkare med Sven Engström i spetsen att det inte säkert krävs stora omvälvande reformer och allmän privatisering för att förbättra arbetsmiljön i dagens primärvård. Svaret är nog att det inte är säkert, men mycket sannolikt!
I debattartikeln försöker Engström och medarbetare dela upp primärvårdens framtid i två möjliga modeller: vårdcentralsmodellen med sammanhållen primärvård och områdesansvar kontra det man uppfattar vara Protosmodellen med läkaren organisatoriskt separerad från övrig primärvård. Utifrån detta perspektiv förespråkar gruppen den förstnämnda modellen, i vilken läkaren ansvarar för den medicinska utvecklingen i sitt geografiska område.

Varför försvara vårdcentralsmodellen?

Man kostar dock på sig att se Protosgruppens förslag som ett viktigt bidrag i den framtida debatten, en debatt nödvändig för en svensk primärvård med stora rekryteringssvårigheter. Man konstaterar att primärvården måste bli en attraktiv arbetsplats med möjligheter att utveckla verksamheter. Uppdraget måste vara tydligt formulerat och ersättningssystemen stabila över tid och upplevas som rättvisa. Varför då försvara en »vårdcentralsmodell« som nu ligger till grund för en svensk primärvård som håller på att självdö?

Allmänläkarnas missnöje

Allmänläkarna är missnöjda med nuvarande arbetsmiljö. Mer än en fjärdedel kan tänka sig att helt byta arbete. Samtidigt är Sveriges yngre läkare tveksamma till framtida landstingsanställning. De enda som inte klagar på arbetsmiljön är privatläkarna där <1 procent kan tänka sig återgång i landstingstjänst enligt en färsk enkät.

Hur blir vi fler?

Det stora problemet är dock gemensamt för alla läkare inom primärvården, oavsett yrkesföreningstillhörighet – hur skall vi bli fler ?
Allmänläkarbristen skapar en oundviklig merbelastning för dem som troget kämpar på. Att sitta ensam på en vårdcentral med ett upptagningsområde på 5 000–10 000 invånare blir en omänsklig uppgift även om man lyckas fylla en expedition med en hyrläkare av och till.
Även om man jobbar på vårdcentral utan vakanser är säkert bristen på allmänläkare påtaglig i distriktet, och det stjälps över arbete till denna vårdcentral. Områdesansvar där det är allmänläkarbrist kan bara uppfattas som ett politiskt dokument där man »lovar« primärvård åt befolkningen utan reella resurser att fylla sina löften.

Områdesansvar som tillägg

I Protosgruppens förslag finns visst områdesansvar, men det är ett tilläggsåtagande som förhandlas med beställaren. I detta avtal kan man rimligen slå fast i vilken utsträckning läkarkollektivet sköter barnavårdscentral, mödravårdscentral, sjukhem m m. Här kan man också ta hänsyn till socialt särskilt betungande områden. Samråd med försäkringskassa och socialtjänst regleras förslagsvis precis som i lagen om läkarvårdsersättningen (taxan).

Skymf mot privatläkarkåren

Att något av ovannämnda uppdrag skulle nedprioriteras då läkaren har en relativ prestationsersättning (förslag på ca 50 procent) vågar vi påstå är fel.
Att som Engström och medarbetare skriva att: »Protosgruppens förslag med 50 procents prestationsersättning kan innebära att allmänläkarna beter sig som prestationsersatta läkare« ser vi som en skymf mot privatläkarkåren. Såvitt vi vet kännetecknas de prestationsersatta läkarna av att de jobbar hårt. Många gånger kan de prestera fler besök till samma kostnad och vårdtyngd utan avkall på kvalitet. Orsakerna är flera, men moroten i form av prestationsersättning skall ej föraktas.
Det finns dock i nuvarande primärvårdsorganisation, med sitt inbyggda läkarunderskott, ett problem med att hinna med arbetet. För somliga kan då extern verksamhet eller möten bli en välkommen andningspaus från mottagningsarbetet.

Äntligen händer något

Vi primärvårdsläkare har alltför länge varit tvungna att parera för omorganisationer, budgetunderskott, bemanningsunderskott samt en ökad arbetsbelastning då alltfler patientgrupper flyttats ut till primärvården (utan medföljande resurser).
Nu har det äntligen hänt att våra fackliga företrädare i yrkesföreningar och intresseförening satt sig ner för att skapa ett underlag för en framtida modell. Att modellen är »läkarcentrerad« kan vid genomläsning av artikeln från Engström m fl lätt uppfattas som kritik. Men – det är faktiskt allmänläkarnas framtid som Läkarförbundet här slåss för!

Vad anser Privatläkarföreningen?

Hur ställer sig då Svenska Privatläkarföreningen bakom Protosgruppens förslag:

– Vi tror att modellen är ett måste för att inom rimlig tid rekrytera läkare till svensk primärvård.

– Vi tror inte att det är avgörande huruvida vården drivs offentligt eller privat, men ser ett stort framtida rekryteringsvärde i att allmänläkaren/vård- centralen själv kan välja driftsform!

– Vi tror att modellen snarast underlättar för läkaren att återta rollen som ledare för primärvårdsarbetet. Det är en av fördelarna med »läkarcentrering«. Samverkan med övriga vårdgivare i teamet upphör inte, tvärtom finns det förutsättningar för en utveckling. Kom ihåg att samverkan är en medicinsk överenskommelse, inte en administrativ rutin!

– Vi tror att en nationell modell drastiskt minskar risken för allmänläkarkåren att drabbas av landstingens godtycke. Därtill borde det minska landstingens oförmåga att tilldela primärvården de resurser som krävs, till exempel »kanonpengarna«! Det är också ett sätt att slippa upphandlingsprocesser där seriösa kolleger med god lokal förankring ofta slås ut av stora privata vårdföretag.

Många kommer att välja bort landstinget

Kommer flertalet allmänläkare att välja att bli egna företagare med Protosmodellen? Det är inte helt säkert. Många kommer dock med säkerhet att välja bort landstingsanställningen. Här erbjuds möjligheter till kooperativ, delägarskap samt anställning i annat bolag – driftsformer där man har större möjlighet att påverka utformningen av vårdcentralen, sin arbetsdag och sin miljö.
Så kom igen! Om vi kan få ett positivt gensvar för modellen har vi tagit ett viktigt första steg mot en bättre primärvård.
Som alltid måste nya modeller provas och justeras, och där har varje svensk allmänläkare en viktig roll att fylla. Det är först när var och en gör något åt sin egen vardag som resultat kommer; Protosmodellen är ett verktyg för detta genomförande.

Attraktivare vardag

Så kan vi göra allmänläkarens vardag mycket mera attraktiv, så kan vi förhoppningsvis nå målet om 6 000 allmänläkare i Sverige – och först då kan patienternas lagliga rätt till fast allmänläkarkontakt infrias. Om det dessutom är 6 000 nöjda allmänläkare torde tillgängligheten bli optimal och kvaliteten på vården definitivt öka.
Se Protosgruppens förslag som ett steg i denna riktning och var med och påverka din framtida vardag! •

*

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.